Jag blir så irriterad på mig själv för att jag kan gå omkring och störa mig på saker hur länge som helst.

Som den där hemska kontrollanten på tåget i somras! Gah, jag hatar henne! Jag blir lika förbannad varje gång jag tänker på det.

Eller när jag kommer att tänka på sådana som tycker att David Lynchs filmer är bra. Vafan, hur kan ni tycka att den där skiten är bra?! Förmodligen försöker de väl bara verka vara kulturella, och då ska man gilla konstiga filmer.

Eller när jag tänker på sådana där rabiata, “politiska”, ungdomar som ser allt i svart eller vitt, som vägrar att inse att någon annan åsikt kan vara helt okej. Ungjävlar, allt är inte i svart eller vitt! Och så går de omkring och kastar sten och klottrar, med någon dålig politisk ursäkt som bortförklaring. Gah! Stryk borde ni ha! Tur är väl att de flesta kommer att mjukna med tiden, och inser att deras låtsatspolitik kanske ändå är så himla perfekt. Men nu blev jag arg igen, då jag vet om att det finns sådana som ALLTID kommer att bete sig som radikala fjortisar. Maddafakkas!

Eller alla tonårstjejer som är “bisexuella”, förmodligen för att det är lite hippt. Sluta, ni kommer med största sannolikhet ändå att föredra en rejäl kuk penis så småningom!

Det är väl också därför som jag försöker undvika att tänka på eländet, för att surgubben inom mig dyker upp…